Hade bokat in mig och Tristan på Rim och Ramsor på Älvstrands biblioteket idag. Det skulle börja 10.30 och eftersom Herr T börjat vakna vid åtta tänkte jag att det passade perfekt. Hade planerat in en liten tupplur för honom på vägen dit, för visst är det jag som mamma som bestämmer när min son är trött och ska sova?

Men man får inte riktigt alltid som man vill. I natt har han vaknat en gång i timmen bara för att kolla att jag fortfarande låg bredvid honom. Det räckte med att jag la mig på hans kudde, strök honom lite på armen eller magen och gungade honom lite så somnade han om. Jag hade ställt klockan på åtta i fall att vi inte skulle vakna. När klockan är kvart över sju får Tristan för sig att han ska äta, det var bara att gå upp och göra mat. Han åt ca 50 ml och sedan somnar han om. Mycket förvånad lägger jag mig också ner och tänker att jag kan sova en halvtimme till. När min klocka sedan ringer känner jag inte alls för att stiga upp och det blir inte lättare när Tristan inte heller vill vakna. Till slut tar jag mig upp, får på mig kläder och i mig lite frukost. Halv tio inser jag att det är bäst att få upp honom ur sängen om vi ska hinna eller besluta mig för att stanna hemma. Och det är klart vi var tvungen åka iväg och sjunga lite.

Många ramsor kunde jag sedan innan men fick några nya och några tips på bra böcker. Hon som höll i det var "tokgravid" så därför var det sista tillfället. På vägen hem gick jag förbi ett annat bibliotek och anmälde oss till deras pytteramsor.

Det var trevligt att träffa lite nya bebisar och mammor. Fanns en liten kille där som var 8 månader, han kröp omkring på golvet på alla fyra och tittade på alla "små" bebisar. Insåg hur fruktansvärt fort tiden går, det där kan vara Tristan om två månader. Hem och krypträna.

På eftermiddagen knallade vi iväg till öppna förskolan. Har inte haft tid eller lust att gå dit på jätte länge men idag kände jag att det var dags. Tristan var lite små kinkig efter lunchen också så det passade jätte bra att gå iväg och träffa bebisar och leka med andra leksaker. Där fanns en kille som är född samma dag som Tristan, vi låg på samma BB jag och hans mamma och vi brukar stöta på varandra på bvc. Så kul att träffa henne igen och se hur mycket han hade växt.

I natt när jag inte kunde sova, pga att jag vaknade hela tiden, låg jag och tänkte på hur fruktansvärt lättväckt jag har blivit. Det räcker med att Tristan vänder på sig i sängen så vaknar jag och jag har så himla svårt för att somna om (blir inte lättare av två snarkare). Är det här en present från mammavärlden och kommer det någonsin att försvinna?