Har denna vecka börjat med skogspromenader på morgonen (hoppas det håller i sig). Det är svettigt, tungt och helt underbart. Doften av sommar i skogen letar sig in i näsan, det är få människor ute och det är tyst. Älskar tystnaden som blir i en skog, träden som skyddar mot yttre ljud och bara några buskar som rör sig. Eller kanske en joggare som springer förbi.

Bild från google.se

Idag när jag gick där i skogen slog det mig verkligen vilka vanemänniskor vi är. Att ta promenad vid samma tid alla dagar gör att man möter samma människor, kanske på lite olika ställen men under samma promenad. Kommer ihåg när jag pluggade på universitetet, då cyklade jag till skolan genom en park och i den parken mötte jag alltid samma människor vid samma tid. Någon ute med en hund, någon på morgonjogg och någon som cyklade på väg till sitt jobb. Nu är jag där igen. Och jag gillar det. Tycker om känslan av att alltid möta samma människor, att fundera på var de är på väg och varför de väljer att gå där vid den tiden.

De här dagarna har jag mött en farbror som verkar ha lite jobbigt att gå men som tar en lång promenad och vissa partier har rätt tuffa backar. Han verkar envis och beslutsam. Även en tjej med en grand danois går samma promenad och hennes hund är så underbart fin. Den ser så go ut när den är så där stor, en sån man bara vill krama om. Hon kallar in honom när vi går förbi, respektfullt.

Inhandlat lite nya sommarkläder idag.

 Den gröna hatten var ett riktigt fynd, gillar den skarpt.