Idag ratade han två burkmats varianter, totalvägrade att ta maten i sin mun.

Vid middagstid vägrade han igen att ta maten i munnen. Denna gången var det min hemlagade mat som jag gjorde igår. Förstod att han trodde att det var samma mat som till lunch så mitt i ett skrik stoppade jag in skeden i munnen så att han skulle få känna vad det var. (kändes lite hemskt att trycka in mat i munnen på någon som är ledsen och skriker)

När han upptäckte hur det smakade så slutade han gråta, slutade skrika och öppnade munnen för mer mat. Han åt upp allt som var i skålen med god aptit. Gissa om mitt ego växte enormt.

Fick igår för mig att jag skulle testa att riva grönsaker och göra en gratäng av de till lilla skrutten.

Fram med matberedaren, rivplattan och i med kontakten. Skalade potatis, sötpotatis, morötter och jordärtskocka. I med två vitlöksklyftor, blandade om allt och ner i en smord form.

Ovanpå hällde jag en blandning av creme fraiche, mjölk, ost och curry. Och så in i ugnen på 200 grader. Under tiden tinade jag kalkon som jag tänkte blanda i när den var klar.

Under tiden som maten stod i ugnen satt jag med ned i vardagsrummet med lite mat, lekte med Tristan, pratade med min sambo och bara slappnade av. Efter 1,5 timme gick jag på toaletten och när jag kommer in i hallen och känner lukten av mat, först då kommer jag ihåg. Skruttens mat är fortfarande i ugnen. Gratängen har krympt till halv storlek och högst upp är ett lager som är svart. Som tur var så hade jag hällt på lite vatten så att grönsakerna skulle koka i ugnen och det var nog tur.

Först blev jag arg, ledsen och besviken för att jag först hade stått och rivit alla grönsaker, skalat och delat. Sedan tänkte jag att jag ska inte ge upp, det kanske går att rädda om jag tar bort det brända. Smakade på lagret som låg under och det smakade faktiskt gott. Bort med allt svart och ner med finhackad kalkon. Blanda om och portionera upp.

Idag kommer svaret, går det att äta och uppskattas det av lilleman.