Lagade en köttfärssås variant igår som verkligen gick hem. Det är så roligt när man får stort gapande som respons på maten.

Detta hade jag i

Köttfärs

Lök

Vitlök

Paprika

Basilika

Svartpeppar

Tomatpuré

Creme fraiche franska örter

Mini snäckor

Kokade allt utom pastan som jag la i slutet och lät svälla till den var lite överkokt

Efter en pruttig kväll och tre maträtter han inte ätit på ett tag var jag tvungen göra ett hård-i-magen-test idag.

Uteslöt äggröran till mellis och köttfärssåsen och gav istället blodpudding igen. Det var definitivt den som körde ihop hans mage. Han har varit hård hela dagen och bajsat många gånger. Ingen mer blodpudding för lilleman, så synd för han gillar det verkligen.

Har inte alls varit min vecka den här veckan. Irritationen har varit hög och det känns som att allt har gått fel. Blir så ledsen när jag är på dåligt humör för det känns som att allt går ut över Tristan och det känns så orättvist.

När vi satt och åt lunch tänkte jag på hur äckligt och jobbigt jag tycker att det är med matkladd. Att jag egentligen bara skulle vilja torka av honom och bordet och inte alls låta honom gegga med äggröran (som mest hamnade på golvet). Får lite panik över hur skitigt det blir och att jag inte orkar/har tid/har lust att skura golvet flera gånger i veckan. Jag vet att det är bra att han får gegga med maten och jag vill inte ha ett barn som tycker att det är jobbigt om han får kladdiga fingrar.

Försöker låtsas som att det inte är grisigt, blundar och tänker inte på allt jag måste städa upp när lunchen är färdig.

Försöker att inte tänka på hur sanden känns i munnen när han tar sin saliviga lilla hand och stoppar ner den i sanden för att sedan smaka på fingrarna.

Det är tur att han är världens underbaraste son som med bara ett leende får mig att sluta vara irriterad, som skrattar när man tittar på honom och som börjar förstå att nej betyder nej (och då försöker man några gånger till)