På lördag morgon fick Tristan sin sista dos av magmedicinen Forlax och det har gått riktigt bra sedan dess. Dagarna har varit lite olika men jag har kunnat reglera med maten så att han blivit lite lösare då det varit hårda dagar.

Igår var han väldigt hård men efter två päron blandade med grädde så satte det igång ordentligt. Min lilla kinkiga son blev som en solstråle och livet var härligt igen.

Nu fortsätter vi så här, ingen medicin, ingen laktulos bara vanlig mat. Jag känner att jag börjar bli säker på maten och börjar få lite koll på vad som gör honom hård och hur jag ska få bukt med det.

I lördags åkte jag och Tristan ut till hans gammelmormor (vi kallar henne så, Tristans farmors mamma). Hon bor ute i skärgården där det är tyst och lugnt och stilla. Den 90 åriga tanten blev glad att se oss och vi har haft sköna dagar. Promenerat, shoppat, slappat inne, ätit massa gott och njutit av lugnet.

Spanar på båtarna i hamnen

Gammelmormor är en glad och pigg tant med en stor fin trädgård som hon påtar i så fort vädret tillåter. En enorm djurvän som matar alla som kommer dit och tar hand om hela släkten. Hon bär runt på Tristan som ingenting och plockar upp saker han kastar ner på golvet. Känner mig väldigt glad som kan få låna henne då jag själv inte har någon mormor.

När jag nu på morgonen öppnade kylen och skulle ta mjölken till morgonkaffet kände jag lukten av rökt makrill. Fick en bit av det goda livet med mig hem.

Tristan sitter i sin nya fina vagn