Vi har haft sånt sjukt flyt med den här flytten. Min sambo kom in på skolan och sedan löste sig allt. Förskoleplats 2 min från huset som vi får hyra till en kanonhyra och så nära till min familj. Har många gånger börjat fundera på när det skulle börja gå dåligt eller i alla fall vända.

Förra veckan då hände det. Först besökte jag barnmorskan som förklarade för mig att om mitt järnvärde inte var bättre inom två veckor så kommer jag få intravenöst järn. Kändes så där kul med tanke på att min mage pajar direkt jag äter järntabletterna och därför har jag tagit så få av de. Bara att bita ihop och göra som hon säger. Hade också fått mer bäckenbotten besvär och fick nummer till en sjukgymnast som gav mig order att inte lyfta, inte bära och bara gå korta promenader med små steg. Jaha, det kändes så ju enkelt med en tvååring och flyttkartonger fulla huset.

Torsdagen fortsatte med samma trevliga besked, en arbetsförmedling som i princip skrattar ut en för att jag anmäler mig som arbetslös och faktiskt är intresserad av att få jobba i två månader. Han förklarade rätt fint för mig att det förstår du väl att ingen vill ha dig.

Men i måndags det var då hon kom fram den riktiga bitter F. Gjorde ett sista försök på kommunen och ett besök hos vikariepool ansvariga. För det första höll hon knappt på att släppa in mig för hon skulle ju på lunch (11.40) men jag fick tillslut berätta vad jag ville och hon gav mig en lapp att fylla i. Men jag skulle ju veta att det nog inte fanns några vik för mig och att de var ju inte så sugna på att ha mig i deras vikariebas. Det handlade ju bara om två månader och hur mycket kunde jag egentligen arbeta? De ville nog inte betala den där licensen men jag kunde ju få fylla i blanketten och så skulle hon ha den liggandes bredvid datorn men inte betala licens för mig. Jag skulle ju även veta att vikariat i hemkunskap det händer nästan aldrig. Nehe men tack för det. Sa till henne att jag var intresserad att ta alla vik inom skolan och inte bara i mina ämnen men det fanns ju så himla många andra som skulle gå föra mig så det skulle nog inte fungera.

Hallå får man verkligen göra så?

Kände mig så ledsen, besviken och förbannad när jag gick därifrån. Arbetsförmedlingen skrattar åt en, vikariepoolen tänker inte ta emot mig och A-kassan har 45 karensdagar. Kul höst, ett studielån att leva på hur klarar man det?

Var på väg att ringa förskolan och säga att vi inte kan ta platsen och allt jag ville var att åka tillbaka till Göteborg igen. Skitsamhälle som inte är intresserad av att ta hand om sina nyinflyttade.

Men idag vände allt.

Bitter F försvann och fram kom en glad mamma som kunde se lite ljusare på livet igen.

Jag var på anställningsintervju i mitten av juli och hon hade fortfarande inte hört av sig så jag antog att jag inte fick jobbet med tanke på att de började jobba igår. Klockan 18.40 missade jag ett samtal och när jag lyssnade av mitt mobilsvar så var det rektorn från skolan som ville ge mig tjänsten. Snacka om att jag blev paff.

Imorgon börjar jag jobba igen och nu med "mitt" ämne, Hkk. Ska bli spännande och roligt samtidigt som det just nu känns mest förvirrande. Kalender, pennfack och läroplanen är framplockad ur flyttkartongerna. Jag är redo!