Är totalt slut i min kropp idag, tre lektioner på en och samma dag känns verkligen. Det gick segt att cykla hem från jobbet. En springande Tristan som ropade mamma när jag  kom till förksolan gjorde ändå dagen lite lättare. Imorgon har jag sovmorgon och det ska bli riktigt skönt att kunna ta det lite lugnt på morgonen.

Det går fortfarande lika bra för Tristan på förskolan och jag jobbar på. Huset börjar äntligen ta form och snart är alla kartonger bortblåsta (eller gömda i garaget).

Tristan och hans tremänning Nila leker, bilden är tagen hos mina föräldrar i sommar

Tristan har börjat leka en lek där han går och handlar och han är så sjukt söt när han leker det. Han tar sin lilla kundvagn och lägger ner korv, mjölk, en påse med glassar och pengar och lite andra varor. Sedan lägger han sin docka i soffan i vardagsrummet. Nu är det dags att gå och handla i affären. Affären är dockan och dockan heter Mona. Hos Mona handlar man glass, korv och mjölk och pengarna lägger han hos henne.

Det roliga med den här leken är att Mona är hon som jobbar på affären där mormor och morfar bor och av henne får han alltid smaka korv och en gång har han fått smaka glass.

Han har hittat sin favoritbok som jag måste läsa varje kväll, börjar bli lite less och kan den snart utantill men det är roligt att han hittat en favorit. Vi läser varje kväll "Aja baja Alfons Åberg" plus en Alfons till men den andra kan variera. Det är riktigt mysigt att krypa ner i hans säng, läsa lite Alfons, ligga och småprata om dagen hur den har varit och sedan somna med mitt lilla gosbarn. Börjar dock bli lite svårt att ta sig upp på ett smidigt sätt, snart får jag nog natta honom sittandes.

Idag känns livet verkligen på topp.

Hela vår lilla familj verkar vara nöjd med sin vardag. Jag har haft en helt underbar klass idag. Mina två första lektioner på skolan har gått jätte bra och jag känner verkligen att jag vet vad jag pysslar med i klassrummet igen. Känner mig inte stressad längre och jag känner mig lugn i hela kroppen.

Tristan trivs super bra på sin förskola och har idag varit sin första hela dag. Jag har ett rätt bra schema och är 7 minuter från honom (när jag cyklar) så han slipper ha så långa dagar. Idag var första gången som jag lämnade och hämtade Tristan, det var också första gången jag var in och titta på lokalerna och träffade personalen.

Jag är så glad att han går på Norrskenet i Kalix http://www.nsfriskola.se/V%C3%A5raskolor/NorrskenetKalix.aspx , personalen är helt underbara och det är jätte trevliga lokaler. Saknar verkligen inte vår förskola i Göteborg där det kändes som att han var instängd på en institution. Tristan verkar också trivas jätte bra för han pratar mycket om personalen och om att de ska leka, det är inte helt lätt att få hem honom. De är så mån om honom och de är inte helt fast i tidpunkter utan kan rucka lite på de så att det passar alla. Nu har ju Tristan haft världens lyxinskolning, han har varit ensam med två pedagoger och är hittils den enda som är helt inskolad. Så småningom ska de vara 11 st. Är lite orolig att han ska känna att det är hans saker och hans fröknar men de verkar vara duktiga pedagoger och löser säkert det i så fall.

Har varit hos barnmorskan idag. Allt ser bra ut utom mina järnvärden (fortfarande). Nu har jag ändå varit noga med att ta mina järntabletter fastän magen har pajat helt men hbt går upp så långsamt. Fick ny ordination, blutsaft + tabletterna, stackars min tarm. Men det är bara att bita ihop, 9 veckor kvar.

Första arbetsdagarna är avklarade och imorgon kommer eleverna, ska bli mycket spännande. Min närmaste kollega är väldigt trevlig och lättsam.

Igår var jag, Tristan och min vän Veronica och fotade med Model Lab (vara modell för en dag). Så fånig jag kände mig när vi skulle ställa oss i olika poser som tur var hade jag Tristan med mig på nästan alla bilder och då hinner man inte tänka så mycket. Fokus var mer på att kan du tänka dig att sitta still ett tag.

Försökte ladda upp bilderna men insåg tillslut att de är lite stora, ni för nöja er med en. Passade på att ta med lite virkat på bilderna.

Vi har haft sånt sjukt flyt med den här flytten. Min sambo kom in på skolan och sedan löste sig allt. Förskoleplats 2 min från huset som vi får hyra till en kanonhyra och så nära till min familj. Har många gånger börjat fundera på när det skulle börja gå dåligt eller i alla fall vända.

Förra veckan då hände det. Först besökte jag barnmorskan som förklarade för mig att om mitt järnvärde inte var bättre inom två veckor så kommer jag få intravenöst järn. Kändes så där kul med tanke på att min mage pajar direkt jag äter järntabletterna och därför har jag tagit så få av de. Bara att bita ihop och göra som hon säger. Hade också fått mer bäckenbotten besvär och fick nummer till en sjukgymnast som gav mig order att inte lyfta, inte bära och bara gå korta promenader med små steg. Jaha, det kändes så ju enkelt med en tvååring och flyttkartonger fulla huset.

Torsdagen fortsatte med samma trevliga besked, en arbetsförmedling som i princip skrattar ut en för att jag anmäler mig som arbetslös och faktiskt är intresserad av att få jobba i två månader. Han förklarade rätt fint för mig att det förstår du väl att ingen vill ha dig.

Men i måndags det var då hon kom fram den riktiga bitter F. Gjorde ett sista försök på kommunen och ett besök hos vikariepool ansvariga. För det första höll hon knappt på att släppa in mig för hon skulle ju på lunch (11.40) men jag fick tillslut berätta vad jag ville och hon gav mig en lapp att fylla i. Men jag skulle ju veta att det nog inte fanns några vik för mig och att de var ju inte så sugna på att ha mig i deras vikariebas. Det handlade ju bara om två månader och hur mycket kunde jag egentligen arbeta? De ville nog inte betala den där licensen men jag kunde ju få fylla i blanketten och så skulle hon ha den liggandes bredvid datorn men inte betala licens för mig. Jag skulle ju även veta att vikariat i hemkunskap det händer nästan aldrig. Nehe men tack för det. Sa till henne att jag var intresserad att ta alla vik inom skolan och inte bara i mina ämnen men det fanns ju så himla många andra som skulle gå föra mig så det skulle nog inte fungera.

Hallå får man verkligen göra så?

Kände mig så ledsen, besviken och förbannad när jag gick därifrån. Arbetsförmedlingen skrattar åt en, vikariepoolen tänker inte ta emot mig och A-kassan har 45 karensdagar. Kul höst, ett studielån att leva på hur klarar man det?

Var på väg att ringa förskolan och säga att vi inte kan ta platsen och allt jag ville var att åka tillbaka till Göteborg igen. Skitsamhälle som inte är intresserad av att ta hand om sina nyinflyttade.

Men idag vände allt.

Bitter F försvann och fram kom en glad mamma som kunde se lite ljusare på livet igen.

Jag var på anställningsintervju i mitten av juli och hon hade fortfarande inte hört av sig så jag antog att jag inte fick jobbet med tanke på att de började jobba igår. Klockan 18.40 missade jag ett samtal och när jag lyssnade av mitt mobilsvar så var det rektorn från skolan som ville ge mig tjänsten. Snacka om att jag blev paff.

Imorgon börjar jag jobba igen och nu med "mitt" ämne, Hkk. Ska bli spännande och roligt samtidigt som det just nu känns mest förvirrande. Kalender, pennfack och läroplanen är framplockad ur flyttkartongerna. Jag är redo!

Idag kommer min sambo upp till Kalix med sista flyttlasset och det är dags att flytta in i huset. Jag har varit där några dagar och plockat upp porslin, glas och kläder. Torkat ur skåp och lådor och pillat på. Det ska bli skönt när allt är på plats och vi kan börja leva där.

Välkomna hem till oss!

Fick besked från förskolan att Tristan har fått en plats from augusti, nu är det bara upp till oss att bestämma om vi vill ha den eller ej. Har fortfarande inget jobb och det handlar ju bara om ca 2 månader, har lite beslutsångest om vi ska ta platsen eller ej. Ska ta mig iväg på arbetsförmedlingen imorgon så kanske beslutet går lättare sedan. Imorgon är det även dags för kontroll hos BM igen och magen växer verkligen så att det knakar. Nu börjar det bli lite tungt och jag känner av graviditeten mycket mer den här gången än med Tristan.

Tristans favorit är hans morfar. När han kom hem med sin lastbil trodde jag ungen fick fnatt. Vi var på affären och han såg när morfar körde förbi och sedan surrade han konstant om att han skulle sitta i lastbilen med morfar. De satt en stund i lastbilen och sedan var det dags för mat och morfar lovade att de skulle köra dagen efter. När lilleman vaknade på morgonen kom han ihåg vad morfar hade lovat och munnen gick i ett om att sitta i lastbilen tills morfar klädde på sig och tog med honom ut. Ska bli spännande att se om hans intresse för bilar/lastbilar/traktorer håller i sig lika länge som det gjorde för hans morbror.

Stortjejerna som Tristan brukar leka med har lärt honom att hänga i trappen, han blir bara mer och mer säker för varje dag.

Jag är med och tävlar om att vinna ett plagg från Kärleksfrö på www.karleksfro.se

Var med du också, gå in och skriv en kommentar på hemsidan och gilla på FB.