Första dagen med helt mjölkfri kost och den känns båda lyckad och misslyckad. Han vaknade första gången strax efter tre, grät som bara den. Vi försökte ge honom mat men han ville verkligen inte ha den. Tog några klunkar och grät så fort han hade svalt. Vi fick massera magen, ge lite mat och varva med nappen som tröst. Efter att ha fått i honom 100 ml så somnade han tillslut om med hjälp av strykningar på magen, pussar och närhet. Vaknade nästa gång kl 8.30, hungrig och ledsen. Men samma sak hände igen, fick tillslut i honom 100 ml. (äter i vanliga fall 200 ml vid varje tillfälle)

Känns så jobbigt när han gråter för jag vet inte om det är hunger eller att han har ont. Och varför vill han inte äta ersättningen? När han åt gång nummer två funderade jag på om det kanske rann för fort ur flaskan så jag har även provat en napp som droppar långsammare och en annan flaska med droppfri napp. Inget fungerade bättre. Som tur är så äter han gröt så jag vet att han får i sig något.

Magen har krånglat hela dagen och han är jätte hård. Vaknade nu för en halvtimme sedan och skrek helt hysteriskt. Höll honom nära som en liten boll, vaggandes tills han somnade om. Jag vet att man inte ska tro att förändringar kommer jätte snabbt men någonstans innerst inne så hoppades jag på att jag skulle märka skillnad redan idag. Till råga på allt så har han fått utslag också som jag inte vet om det beror på den nya gröten och eventuellt äpple som den innehåller eller om det är nåt annat. Vågar inte smörja honom heller utan får avakta till imorgon. Detta eviga avaktandet.

Trots allt så har det varit en underbart härlig dag ute. Efter att ha tvättat några maskiner gick vi en liten promenad i skogen och njöt av solen. Tristan somnade gott i sin vagn och det var riktigt härligt att bara få rensa huvudet på tankar.

Snart är det en ny dag med nya tag