När vi vaknade idag sken solen och det var en alldelens blå himmel. Hela min kropp skrek efter friskluft och sol. Under tiden som jag fixade frukosten så gjorde jag iordning en picknick väska, kaffetermosen fylld till bredden och mat till Tristan så att det inte skulle göra något om vi blev borta i flera timmar. Och det blev vi.

Kl 11 satte vi oss på bussen och åkte in mot staden, en av alla trevliga göteborgare undrade om hon skulle hjälpa mig med vagnen men vid det här laget så kommer vi upp på de flesta bussarna. Tycker det är otroligt många som frågar om jag vill ha hjälp och oftast är det de som är lite yngre, typ gymnasieåldern, som undrar. Känner mig sällan besvärad när jag ska på bussen och det är inte så ofta man behöver be någon flytta på sig för att vagnen ska få plats.

Väl inne i stan hämtade vi Tristans nya byxor från Fina frön, så underbart fina blev de och hon var lika trevlig som vanligt. Efter en liten promenad och fundering var vi skulle slå oss ner hade Tristan somnat och jag satt mig på filten utanför Hagakyrkan. Tänkte att jag kanske skulle ta bussen hem innan bussbiljetten hade gått ut (gäller bara 1,5 timme) men det var så otroligt skönt i solen. Kaffe, glass och en tidning. Tristan sov hårt för han vaknade inte när kyrkans klockor slog 12.

När min son började bli less på att sitta på filten och leka gick vi vidare mot slottsskogen. Varför finns alla mammor inne i stan? Var håller alla mammor på Hisingen hus? Det är sällan jag möter mammor när jag är ute och går hemma, de flesta vi stöter på kommer från en förskola eller är på väg till en. När man kommer in till stan så är det mammor, pappor, far och mormödrar överallt.

I lekparken Plikta gungade vi, tog många vingliga steg och pratade med bebisar. Det är så roligt att se hur Tristan reagerar när det kommer barn i hans ålder eller lite äldre. Han blir så himla glad, vill gå fram till de och känna på de. Det kom fram en liten kille och hans storebror, den äldre sa "Nisse, är du kär i den där tjejen" (och syftade på Tristan) Hur söta är inte barn. När de gått därifrån började jag fundera på varför han trodde att det var en tjej. Om det berodde på hans röda jacka och mössan som har rosa inslag, kan en pojke som är så liten (kanske 3 år) associera färg till kön eller var det bara tankarna om att pojke flicka hör ihop och att när hans lillebror Nils tittade på Tristan så var han automatiskt kär. När börjar barn tänka på kärlek?

Innan det var dags för hemfärd hann vi mata fåglarna tillsammans med Linda, Meja och Joline. Det var inga fåglar där när vi kom men när brödsmulorna började ramla mot vattnet så flockades måsarna snabbt. Tycker de kan bli lite läskiga när de kommer så nära och nästa äter från handen. Tristan tyckte att det var spännande och blev alldelens ivrig där han satt i vagnen när de flaxade omkring ovanför vattnet. Det gäller verkligen att inte visa att det är lite läskigt. Undra hur det ska gå med alla spindlar, hur ska jag lyckas låtsas inför Tristan att jag inte tycker de är fruktansvärt obehagliga.