Efter dagens middag bakade jag en sommartårta med assistans av skrutten och mamma.

Botten kommer från Hovets tårta

3 äggvitor - vispas till hårt skum

2 1/4 dl socker - vänd ner i äggskummet och vispa till seg och blank smet

3 dl vårgårdaris - vänd ner

Fördela smeten till två bottnar 15x30 cm på en plåt

Grädda i 175 grader i ca 45 minuter

Mellan bottnarna;

Vispad grädde blandad med lemon curd

Skivade jordgubbar

Ovanpå;

Jordgubbar och smält mörk choklad

Idag kidnappade min bror min son och tog med honom på en gräsklippningstur på ängen. Han hade stora ögon, satt blickstilla och rörde knappt en min. Efter avsläppning i köket såg han ut att fundera en lång stund var Tobias och gräsklipparen tog vägen.

Vad är en midsommar utan lite regn.

Regnet gjorde dagen som perfekt för ett fika på mysiga kafét Nestors i Överstbyn. Fiket ligger i en gammal affär och innehåller inte bara gott fika, varma mackor och gullig inredning. Man kan även köpa allt i butiken och på övervåningen är det fullt med heminredning, leksaker, kläder och massa annat roligt att titta på. Hittade en söt blus som jag provade och efter att ha fått komplimanger av alla på övervåningen hur bra jag passade i den, fick den följa med ner till kassan. Tristan fick en liten tiger. För detta betalade jag 28 kr, riktiga fynd.

På vägen hem körde Tobias en väg genom skogen och det skakade så skönt att lilleman somnade.

Mycket trevlig dag med min kära familj.

Dagen har bjudit på många trevliga stunder.

Vaknade till nyklipptgräs lukt (mindre trevligt att gräsklipparen fortfarande gick) och ett hus som var i full gång att göra sig redo för midsommarfirande.

Tristan var som en solstråle och mycket intresserad av gräsklipparen, vi sprang mellan fönstrena för att hinna se alla svängar.

Tristan och morfar

Efter en frukost (inomhus för att slippa alla myggen) gjorde vi oss redo för att åka till skärgården. Det var otroligt mycket folk, fina bilar, hästar, kossor, vals på bryggan och stekt strömming i klämma.

Riktigt idylliskt och trevligt. Vi klappade hästarna och tittade på alla bilarna, Tristan hittade en turkos som han gillade väldigt mycket. På andra plats tror jag traktorn hamnade.

Sillmiddag avnjöt vi hemma hos mina föräldrar, Tristan smaskade lite på lax och potatis och lekte sedan nöjt på golvet med morbrors Emek lastbilar (ett ögonblick som borde ha förevigats eftersom han är mycket rädd om dem).

Kvällen avslutades hos min moster med halva tjocka släkten. Tristan var som den solstråle han alltid är och charmade alla.

Nu är det snart dags för sängen och vi ser fram emot en ny härlig, varm dag i norrbotten.

Har idag försökt packa väskan för imorgon men det tog sin lilla tid. Lika mycket som hamnade i väskan hamnade utanför.

Nästan så att jag inte känner igen min son.

Nu när han har börjat krypa är han så otroligt nöjd. Han gnäller inte längre, inte alls. Han kryper omkring på golvet, smyger in i sovrummet när vi inte ser. Drar fram lådan jag har under sängen med underkläder och strumpor och sopar golvet med de.

Han upptäcker varje dag ny ställen han inte varit på tidigare och undersöker de in i minsta vrå.

Trodde han var försvunnen idag. Bortrövad eller uppäten av ett monster. Han var i sovrummet och lekte, jag såg hur han öppnade dörren till klädkammaren och hur han kröp in där. Helt plötsligt blev det väldigt tyst. Jag ropade hans namn, inget svar. Jag ropade igen, flera gånger, och fortfarande inget svar (han brukar tillslut svara när man ropat nog många gånger).

Jag smög in mot sovrummet för att se vad han gjorde, kikade in bakom dörren till klädkammaren och där...där fanns ingen. Helt borta. Fattade ingenting, jag såg ju hur han kröp in där. Stänger dörren och tittar in i sovrummet. Ingen pojke. Bortrövad, försvunnen på ca 2 minuter. Hur gick det till, vem hoppade in genom det stängda fönstret eller kom in genom den låsta dörren och gick förbi mig utan att jag såg?

Hjärtat började slå lite fortare och tankarna snurrade, han kan inte vara försvunnen...det går bara inte.

Efter vad som kändes som en evighet, vilket förmodligen var någon sekund, ser jag honom. Eller nej jag ser inte honom men en rörelse som påminner om honom. Gardinen som vi har för bokhyllan vajar. Det vita tyget rör sig som ett spöke och där bakom sitter han. Hur nöjd som helst drar han ut böcker, garner och penslar. Min underbara son, hur kom han dit så fort?

Livet är underbart!

Igår började skruttis ta sig fram lite fortare och lite smidigare. Vi kan kalla det för att krypa även om det är någon slags sittande hasning.

Han tar sig över trösklarna (efter några försök) och hittar det mesta som ligger på golvet.

Dags för en storröjning och bortplockning av alla eventuella "farliga" saker.

På onsdag åker vi till mormor och morfar, ska bli fantasktiskt roligt eftersom de inte träffat Tristan sedan jul. Längtar massor.

Med en ryggsäck full av mat till lilla skruttis gjorde vi oss redo för en dag på Borås zoo. Jag var laddad till tårna för att  få se alla djur som jag senast såg när jag var liten. Är ingen direkt djurparkmänniska egentligen men nu känns det riktigt spännande och roligt och jag vill verkligen att Tristan ska få träffa många olika djur.

Är lite tudelad vad det gäller det här med inhägnade djur. Tycker på ett sätt synd om djuren, en del drar sig verkligen undan, samtidigt som jag tycker det är fantastiskt trevligt att få chansen att titta på lejon, tigrar, elefanter, björnar och giraffer. Lodjuren och vargarna verkar ha det bäst för de var i så stora skogsområden att vi inte fick en enda skymt av de.

Tristan gillade självklart fåglarna men även aporna. Var ett gäng med små små apor (som jag nu inte kommer ihåg vad de hette) i en glasbur. De hoppade omkring och jagade varandra, super söta och helt galna. Tristan blev som förstenad och kunde nog stannat kvar lite längre än vad jag bestämde att vi skulle göra. Försökte få en bild på de men genom en glasruta var det inte alltför enkelt att få en bra bild.

Jag gillade orangutangerna, så himla fina och så mänskliga i sitt beteende. Det var en liten familj vi tittade på, där mamman hade barnet som bet och slet och skojade med henne. När hon blev less så kom pappan och bokstavligen slet bort ungen för att mamman skulle få lite lugn och ro. Hon gick ner till vattnet, drack lite och satt och tittade på allt folk.

Vissa djur skulle jag så gärna vilja känna på, känna hur pälsen/huden känns. Noshörningen och elefantens hud ser så sträv ut, undra om den känns så eller om den kanske är jätte mjuk.

När vi passerade savanndjuren började Tristan bli riktigt trött och innan vi kommit ner till de svenska lantdjuren så hade han somnat. En mysig dag med mycket att titta på. Ska bli roligt att åka tillbaka nästa år då lilleman är lite större och se hur han reagerar inför djuren.

En otroligt fin park där allt är väldigt rent och snyggt. Skogen känns äkta och välbevarad natur. Hit vill jag igen.

Vilken härlig dag det var idag, massa fina djur, en glad pojke och ett gott sällskap.

Lägger upp några bilder idag och satsar på texten imorgon då det kanske finns mer energi i hjärnan.

Så här skoj ska det bli att få se alla djur

Tror mamma är mer fascinerad av björnen än vad Tristan är

Nu är lilleman trött och vill sova, tur att parken är slut