Nästan så att jag inte känner igen min son.

Nu när han har börjat krypa är han så otroligt nöjd. Han gnäller inte längre, inte alls. Han kryper omkring på golvet, smyger in i sovrummet när vi inte ser. Drar fram lådan jag har under sängen med underkläder och strumpor och sopar golvet med de.

Han upptäcker varje dag ny ställen han inte varit på tidigare och undersöker de in i minsta vrå.

Trodde han var försvunnen idag. Bortrövad eller uppäten av ett monster. Han var i sovrummet och lekte, jag såg hur han öppnade dörren till klädkammaren och hur han kröp in där. Helt plötsligt blev det väldigt tyst. Jag ropade hans namn, inget svar. Jag ropade igen, flera gånger, och fortfarande inget svar (han brukar tillslut svara när man ropat nog många gånger).

Jag smög in mot sovrummet för att se vad han gjorde, kikade in bakom dörren till klädkammaren och där...där fanns ingen. Helt borta. Fattade ingenting, jag såg ju hur han kröp in där. Stänger dörren och tittar in i sovrummet. Ingen pojke. Bortrövad, försvunnen på ca 2 minuter. Hur gick det till, vem hoppade in genom det stängda fönstret eller kom in genom den låsta dörren och gick förbi mig utan att jag såg?

Hjärtat började slå lite fortare och tankarna snurrade, han kan inte vara försvunnen...det går bara inte.

Efter vad som kändes som en evighet, vilket förmodligen var någon sekund, ser jag honom. Eller nej jag ser inte honom men en rörelse som påminner om honom. Gardinen som vi har för bokhyllan vajar. Det vita tyget rör sig som ett spöke och där bakom sitter han. Hur nöjd som helst drar han ut böcker, garner och penslar. Min underbara son, hur kom han dit så fort?

Livet är underbart!

Igår började skruttis ta sig fram lite fortare och lite smidigare. Vi kan kalla det för att krypa även om det är någon slags sittande hasning.

Han tar sig över trösklarna (efter några försök) och hittar det mesta som ligger på golvet.

Dags för en storröjning och bortplockning av alla eventuella "farliga" saker.

På onsdag åker vi till mormor och morfar, ska bli fantasktiskt roligt eftersom de inte träffat Tristan sedan jul. Längtar massor.

Med en ryggsäck full av mat till lilla skruttis gjorde vi oss redo för en dag på Borås zoo. Jag var laddad till tårna för att  få se alla djur som jag senast såg när jag var liten. Är ingen direkt djurparkmänniska egentligen men nu känns det riktigt spännande och roligt och jag vill verkligen att Tristan ska få träffa många olika djur.

Är lite tudelad vad det gäller det här med inhägnade djur. Tycker på ett sätt synd om djuren, en del drar sig verkligen undan, samtidigt som jag tycker det är fantastiskt trevligt att få chansen att titta på lejon, tigrar, elefanter, björnar och giraffer. Lodjuren och vargarna verkar ha det bäst för de var i så stora skogsområden att vi inte fick en enda skymt av de.

Tristan gillade självklart fåglarna men även aporna. Var ett gäng med små små apor (som jag nu inte kommer ihåg vad de hette) i en glasbur. De hoppade omkring och jagade varandra, super söta och helt galna. Tristan blev som förstenad och kunde nog stannat kvar lite längre än vad jag bestämde att vi skulle göra. Försökte få en bild på de men genom en glasruta var det inte alltför enkelt att få en bra bild.

Jag gillade orangutangerna, så himla fina och så mänskliga i sitt beteende. Det var en liten familj vi tittade på, där mamman hade barnet som bet och slet och skojade med henne. När hon blev less så kom pappan och bokstavligen slet bort ungen för att mamman skulle få lite lugn och ro. Hon gick ner till vattnet, drack lite och satt och tittade på allt folk.

Vissa djur skulle jag så gärna vilja känna på, känna hur pälsen/huden känns. Noshörningen och elefantens hud ser så sträv ut, undra om den känns så eller om den kanske är jätte mjuk.

När vi passerade savanndjuren började Tristan bli riktigt trött och innan vi kommit ner till de svenska lantdjuren så hade han somnat. En mysig dag med mycket att titta på. Ska bli roligt att åka tillbaka nästa år då lilleman är lite större och se hur han reagerar inför djuren.

En otroligt fin park där allt är väldigt rent och snyggt. Skogen känns äkta och välbevarad natur. Hit vill jag igen.

Vilken härlig dag det var idag, massa fina djur, en glad pojke och ett gott sällskap.

Lägger upp några bilder idag och satsar på texten imorgon då det kanske finns mer energi i hjärnan.

Så här skoj ska det bli att få se alla djur

Tror mamma är mer fascinerad av björnen än vad Tristan är

Nu är lilleman trött och vill sova, tur att parken är slut 

På lördag morgon fick Tristan sin sista dos av magmedicinen Forlax och det har gått riktigt bra sedan dess. Dagarna har varit lite olika men jag har kunnat reglera med maten så att han blivit lite lösare då det varit hårda dagar.

Igår var han väldigt hård men efter två päron blandade med grädde så satte det igång ordentligt. Min lilla kinkiga son blev som en solstråle och livet var härligt igen.

Nu fortsätter vi så här, ingen medicin, ingen laktulos bara vanlig mat. Jag känner att jag börjar bli säker på maten och börjar få lite koll på vad som gör honom hård och hur jag ska få bukt med det.

I lördags åkte jag och Tristan ut till hans gammelmormor (vi kallar henne så, Tristans farmors mamma). Hon bor ute i skärgården där det är tyst och lugnt och stilla. Den 90 åriga tanten blev glad att se oss och vi har haft sköna dagar. Promenerat, shoppat, slappat inne, ätit massa gott och njutit av lugnet.

Spanar på båtarna i hamnen

Gammelmormor är en glad och pigg tant med en stor fin trädgård som hon påtar i så fort vädret tillåter. En enorm djurvän som matar alla som kommer dit och tar hand om hela släkten. Hon bär runt på Tristan som ingenting och plockar upp saker han kastar ner på golvet. Känner mig väldigt glad som kan få låna henne då jag själv inte har någon mormor.

När jag nu på morgonen öppnade kylen och skulle ta mjölken till morgonkaffet kände jag lukten av rökt makrill. Fick en bit av det goda livet med mig hem.

Tristan sitter i sin nya fina vagn 

Testade min nya maträtt idag och den gillades. Det är så roligt att han nu äter det mesta och att jag kan få i honom nästan alla grönsaker (de jag har testat i alla fall).

Idag öser regnet ner, vi tvättar och mellan hägningarna försöker jag skura. Men hur bär man sig åt när man har en son som blir arg för att han inte kan ta sig fram och gnäller det mest irriterande gnället någonsin. Får panik när han låter så, klarar knappt av att göra någonting annat än det han vill att vi ska göra. Och skura med en son på höften, det har jag inte lärt mig ännu.

Har fortsatt knäppa lite foton med min nya applikation och på den här kan man tro att han är hämtad ur en skräckfilm.

Inser att jag inte är den bästa fotografen

Har haft hk-lektion med min son idag.

Vi har tillbringat em. i köket och lagat pureér av olika slag.

Nu har jag mat för tre veckor och när de tre veckorna är slut åker vi till norrland. Känns skönt att ha laddat frysen med mat.

Där finns nu

Currykyckling (recept finns i tidigare inlägg)

Korvstroganoff och ris

Köttfärssås och spagetti

&

Kyckling i ugn

-Kycklingfilé i skivor

-Potatis

-Morot

-Palsternacka

-Kålrot

-Vitlök

-Timjan

-Svartpeppar

-Saften från två citronklyftor, resterande klyftor fick följa med in i ugnen

La allt i en ugnssäker form och ringlade olja över.

Längst ner i ungen på 250 grader i ca 1 timme.

Mixade och rev tillsist ner prästost.

Tristan smakade en tugga och verkade gilla det. Imorgon kommer det riktiga resultatet.

Igår började vi vår nedtrappning av forlax, Tristans magmedicin. Har gått från hel dos till halv och det har gett bra resultat hittils. Vi ska trappa ner i ca en vecka och blir det inga stora förändringar under den här tiden kan vi sluta med medicinen helt. Ska bli så skönt att slippa det där pulvret som smakar brustablett.

Igår var han mjuk och idag väldigt lös. Tror att det kan bero på att han åt burkmat igår och att det eventuellt är någon tillsats i den som han reagerade på. Kanske inte så jätte konstigt eftersom han sällan äter det.

Appropå gårdagens burkmats matning. Till lunch åt han kalkon och grönsaker (ett säkert kort som jag vet att han gillar) men till middag testade jag en ny variant, lax med ris och grönsaker. För det första var han jätte hungrig vilket betyder ganska svårmatad och det var andra gången han skulle äta lax. Första gången var ingen hit och inte andra heller. Han åt några tuggor, kanske 1/3 av burken, innan han insåg att han inte tyckte om det. Tårarna började rinna och han vred på sig i stolen samtidigt som han gapade för att han var hungrig. S tog honom i sitt knä istället men det blev inte så mycket bättre. Det slutade med att jag slängde maten på tallriken och värmde lasagne istället. Den åt han med god aptit och var riktigt nöjd efteråt. En finsmakare till son har jag fått.

Idag är det dags för mig att ta tag i storkoket. Har varken haft tid eller lust att laga mat men idag regnar det, perfekt inne dag och jag hoppas jag hinner med massor.

Har precis varit på BVC för vägning och mätning (min sista gång under den här föräldraledigheten). Tristan har stabiliserat upp sig och nu lagt sig på medelkurvan. Väger 9,4 kg och är 72 lång.