Har varit på 6 månaders kontroll på bvc på morgonen (kvart i nio så jag fick dra upp lilla trollet ur sängen) och träffat läkaren. Tristan var inte alls förtjust i henne och blev jätte ledsen när hon började prata. Undersökningen gick bra så länge hon höll tyst. Den här rädlsan han har fått för vissa människor måste vara deras röst som han blir rädd för. Går bra så länge de håller tyst.

Vi pratade ganska mycket om hans problem med den hårda magen och jag känner att jag bara blir mer och mer osäker. Gör som alla säger men hela tiden så säger de olika beroende på vem jag pratar med. Hon tyckte 5 ml laktulos var alldelens för lite så nu fick jag ge honom 10 ml istället vilket resulterade i en väldigt pruttig kille.

Läkaren ville att jag skulle kontakta bvc och min sköterska där direkt det var några problem och så skulle hon ta kontakt med läkaren vi träffade idag. Läkaren skulle även kontakta mig om några dagar och vi skulle få komma till barnmedicin. På torsdag ska den andra sköterskan på barnmedicin kontakta mig och höra om det har skett någon förändring, om inte läkarbesök. Så förvirrad.

Idag fick vi också höra att en vecka med mjölkfri kost var alldelens för lite för att utesluta att det var det, hon tyckte att vi borde ha gett honom det i en månad för att vara på den säkra sidan.

Vikt, längd och huvudomfång var bra och följde kurvan. Så fokus på den där kurvan. Tyvärr så kunde han inte vända på sig så det blir en återkontroll hos läkaren om en månad plus att han låg lite snett på mage. Måste alla barn kunna det som anses vara "normalt" i en viss ålder? De gör så att man blir orolig och det går ju inte direkt att tvinga fram en vändning. Har honom på mage lite varje dag men han tycker det är jätte tråkigt och det slutar med att han borrar ner huvudet i mattan och skriker.

Annars var han en välutvecklad pojke som hade bra blick, kunde sitta bra och greppa saker mycket bra för att bara vara 6 månader. Att han också börjat bli rädd för vissa männsikor tydde på en tidig utveckling. Känns kul att han på vissa saker är lite tidig när han inte gör allt han borde.

Jag berättade även att de på barnmedicin ville att vi skulle byta ut ett mål ersättning mot rotfrukter istället. Fortfarande tycker de på bvc att det är tidigt.

Har alltid kännt att det har varit tryggt att gå till bvc, prata med de om alla funderingar och sådant jag oroat mig för. Men nu känns det inte lika bra längre. Första barnet, inte konstigt att jag inte vet vad jag ska göra. Jag har aldrig varit med om ett barns utveckling tidigare och jag är inte vårdpersonal så jag vet vad som är ok att göra/testa och inte ok. Vågar inte alltid gå på min intuition men borde kanske göra det oftare.

Nu hoppas jag att lilla skrutten vaknar snart, då ska han få lite gröt och sedan ska vi ta en promenad i det härliga vädret (sol och 2 minus).