Har haft en otroligt missnöjd son idag.

Allt började klockan 6 när Tristan inte ville somna om efter att hans pappa gått på jobbet. Men han var inte så pigg att han ville kliva upp heller så vi låg i sängen och väntade in John Blund. När John började närma sig blev han arg istället och började skrika. Höll jag honom i famnen var han som en orm och blev ännu argare, det var bara att härda ut och försöka vagga honom där han låg. En timme tog det innan jag äntligen fått honom till sömns igen. Som tur var så var jag så himla trött efter det att jag somnade om direkt igen, annars har det varit ett stort problem den senaste tiden.

Han sov rätt gott till strax efter nio och då började allt om igen. Ingenting var bra. Han ville inte leka på golvet, inte ligga i babygymmet, inte sitta i sin gåstol, inte sitta i babysittern, inte vara i min famn ingenting var bra. Höll på att bli galen. När jag blir så där arg och irriterad blir jag också så ledsen. Det är ju inte hans fel och jag vill inte bli irriterad på honom men det är svårt att försöka vara glad när allt bara är fel. Så fram till 11 gick vi omkring och var irriterade båda två. Han blev till och med arg när han skulle äta mellanmål och jag bröt av halva smörgåsen. Det är tur att det räcker med ett enda leende från honom så blir jag glad igen.

En fd. jobbarkompis var i Göteborg idag så vi åkte in och mötte upp henne till lunchen. Käkade lunch på ett thaiställe, riktigt gott var det och Tristan åt snällt upp sin gröt. Han hittade en hund att titta på under tiden vi satt där, den faschinerade honom mycket. Kanske är hans hundskräck borta.

För att muntra upp min lilla butterpojk när vi kom hem gav jag honom ukulelen att spela på innan maten. Borde jag kanske inte gjort eftersom han blev fruktansvärt arg på mig när jag tog bort den. Vilket jag också fick igen när han skulle äta och pruttade med munnen efter varje tugga. Undra om han försöker testa mitt tålamod. Det är underbart att vara hemma med honom, önskar jag kunde vara hemma länge länge men sånna här dagar önskar jag att jag vore den andra föräldern. Den som kommer hem och får det där underbara leendet och alla goa glada miner.